Ibland blir man bara så glad, exempelvis när något blir så bra som man hoppats på.

Länge har vi kämpat och letat för att få tag på något hjälpmedel som funkar för Jimmy. Inte bara då att sitta passivt och bli skjutsad på en plan väg. Bor man på landet så vill man också aktivera sig med det som finns. Skogspromenader, plocka bär, känna på gräs och buskar. Kort och gott kunna lämna asfalten och den plana vägbanan. Tyvärr har inte Landstinget samma syn på ordet livskvalité som vi har!

Lösningen fick helt enkelt bli att ordna det själva och idag anlände den. En ”offroadvagn” av märket HippoCampo. OK, den var egentligen allt för dyr men när man såg glädje i Jimmys ögon och hela kroppsspråket förkunnade förväntan och lycka då var det värt varenda krona, flera gånger om.

Ikväll var första gången på lång tid som Jimmy kunde vara med på skogspromenaden igen och känna på det långa gräset och smaka på hallonen som nu fanns i ansiktshöjd.

Tack till er som stöttat oss. Ingen nämnd och ingen glömd men ni ska veta att vi värdesätter det.

Första rundan med nya kärran, direkt ut i skogen

Lite bus också, här med hjälp av Ulrika, Jimmys assistent.

Äntligen något som funkar utanför tillrättalagda ytor. Jimmy och Ulrika ute på en runda i skogen.

En härligt glad kille!

- Hänger du inte med, farsan!

Så blev det då äntligen dags för några dagars semester. För egen del så gillar jag inte ens tanken på att vara ledig och inte göra något alls så årets fjällrunda kändes verkligen helt rätt. Tidigare år har vi hyrt någon stuga och sedan gjort dagsturer men i år var det dags för en mer traditionell fjällvandring.

Med tanke på lite knappt om tid så föll valet på de fjäll som finns längst söderut, Grövelsjöfjällen. Stack iväg på måndag eftermiddag, övernattade i Värmland och körde sen sista biten upp på tisdag förmiddag.

Efter att ha parkerat bilen, kollat utrustningen en extra gång så började vandringen med en båtresa! Rutten som vi planerat sträckte sig från norra änden av Grövelsjön och sedan vidare in i Norge och bästa sättet var därför att nyttja M/S Sylöra och börja med en härlig båtresa på 35 minuter.

En trivsam start med en båttur

Väl iland så började vandringen på ”riktigt” med en stigning från sjön, genom fjällbjörkskogen och efter någon timme var vi uppe på kalfjället. Det var en härlig känsla att ta av ryggsäcken, luta sig mot en sten och bara njuta av utsikten och lugnet en stund. Till och med hundarna såg ut att njuta av utsikten och att få vara ute med husse och matte. Att ta med sig hundarna på vandring kan jag verkligen rekommendera. Birka trivs ypperligt med att bära sin klövjeväska och dessutom är det en perfekt försäsongsträning.

Carina och Selma njuter av utsikten

Vi insåg ganska snabbt, och till vår glädje, att vandringsleden in i Femundsmarka nasjonalpark inte var speciellt hårt nyttjad. Första dagen såg vi bara ett par personer som passerade då vi slagit upp vårt tält för natten. Att vara några dagar på fjället tillsammans och ha med ett par hundar är något som verkligen kan rekommenderas. Ingen mottagning på telefonen och klockan existerar knappt. Vill man dessutom lyxa till det lite så kanske det kan vara värt några extra hekto i packningen. Att sitta med milsvidd utsikt och njuta av ett glas (en mugg) vin, några kex och tomat/mozarellaost är en speciell upplevelse som få restauranger kan erbjuda.

Lite lyx i fjällvärlden

Tre nätter och några mils vandring går fort. Vyerna etsas på näthinnan och man blir liksom lugn i hela kroppen. Visst känns det, rent fysiskt, att gå med en rejäl ryggsäck men på något sätt blir det ändå till en njutning. Vi hade verkligen tur med vädret. Kanske lite i varmaste laget vissa stunder men inget regn när vi gick på dagarna. Vi fick såväl resa som riva tältet utan nederbörd. Det var först sista natten som vi fick testat tältets funktion. Friska byiga vindar ryckte och slet i tältet och kraftigt regn strilade ner från himlen. Allt stod dock pall och sista morgonen bjöd återigen på vyer bättre än vackraste vykort.

Vyer som ska upplevas!

Att kliva in i duschen på Grövelsjöns fjällstation var en väldigt härlig känsla. Inte så att jag saknade det så länge vi var på fjället men när man väl fick chansen så var det ingen tvekan. Lika härligt var nog den lunch vi åt på vägen hem. Frystorkat i all ära men att få äta nylagad mat med kniv och gaffel och serverad på en tallrik är ändå milsvitt bättre.

Fjället ska upplevas, så är det bara. Men vi bjuder gärna på några fler bilder från vår härliga tur i de Norska fjällen.

Ett av guldkornen från vandringen

Birka gillade att vara med och vandra några dagar

Typisk vy från Femundsmarka

Selma njuter av sol och utsikt.

okey, allt var inte perfekt. Det fanns några som gjorde allt för att förpesta tillvaron.

En idyll att tälta på en plats som denna

Birka njöt verkligen av livet i fjällen och sov gott mellan husse och matte

En hel del ren såg vi och snöfläckarna verkade vara eftertraktade

Härlig utsikt och vi hade tur med vädret som ofta visade sig från en bra sida men för säkerhets skull regnöverdrag på ryggsäcken sista dagen. Birka är inte så tungt packad som det ser ut, mestadels volym

Övning ger färdighet och det gäller definitivt när man pratar om skytte. Känns bra att komma väl förberedd inför höstens jakt och ett sätt är ju då att öva så mycket som möjligt. För egen del brukar problemet vara att man ska hinna med att fara till skjutbanan just den kväll/kvällar när det är öppet.

För att delvis råda bot så har jag denna sommar satt upp som mål att skjuta minst 1000 skott med Blasern och då passar det perfekt att ta en stund då och då med 22-pipan monterad.Visst skiljer det en del att skjuta .22 och 9,3 men med olika pipor monterade så blir i alla fall skyttet så likt det kan bli. Samma kolv, samma kolvkamsförhöjning, samma slutstycke, samma trycke och till och med samma riktmedel. Kanske enklare att säga att det enda som skiljer är rekylen och ljudnivån. Har i alla fall bestämt att en stor del av dessa minst 1000 skott kommer att ske med 22:an. Får väl se hur bra det funkar när 9,3 eller 30-06 monteras på bössan och man står på skjutbanan. Gissar jag rätt så ska det har gjort en hel del nytta, eller vad tror ni?

Någon eller några askar med ammunition, en Blaser med 22-kit och ett vipp-mål. Mer krävs inte för att roa en jaktidiot en stund :-)

Blasers erkänt goda precision förnekar sig inte när det gäller 22:an. 30 meter, jägarmässigt stöd och 5 skott på en yta mindre än en 50-öring. Enda felet är väl att det finns inget att skylla på när vippmålen inte faller :-)

Det ska råda jämlikhet i dagens samhälle hävdar många och här kommer mitt bidrag till just jämlikheten. I vintras var det så många man mötte som klagade på vintern. Det är så kallt, det är för mycket snö, tänk om det ändå kunde bli sommar och varmt, var kommentarer som hördes ideligen.

För jämlikhetens skull så vänder jag på det, för nu är det inget kul längre. 33,8 grader i skuggan är inget annat än vidrigt! Jag svettas och gör allt jag kan för att bara hålla mig någorlunda sval vilket mestadels inte går speciellt bra.

Nej, detta är inget kul!!!!

Hundarna lider och letar skugga och svalka hela tiden. Inte ens mitt i natten blir det tillräckligt svalt. Senaste dygnet tror jag inte kvicksilvret varit under 20 plus någon gång!

Att försäsongsträna hundarna är bara att glömma. Möjligen att låta dom simma kan fungera. Nu är det ju så att det är bara Birka och Selma som trivs med att simma så för Milo och Kelly är det fullständigt omöjligt att hitta någon träningsform som funkar i detta ”skitväder”

Hundarna lider verkligen i värmen och det är svårt att svalka dom. Birka har sin favoritplats på de något svala klinkerplattorna framför den gamla köksspisen

Tröstar mig med att man åtminstone får arbeta och slipper ha semester nu. Speciellt eftersom arbete i detta fall innebär tempererade (läs kylda) lokaler. För övrigt ställer jag mitt hopp till SMHI:s senaste prognos som lovar bättre väder i slutet av veckan. Svalare, molnigt och regn. Visst låter det härligt, och så här i jämlikhetstider, tänk om det ändå kunde bli höst med lite kyla och frost!

Kommer höst så finns det hopp. Skickar med en bild där min bror Peter just har skjutit en kalv för Birka då vi gästjagade hos ett grannlag. Det känns lite lättare när man ser en sådan här bild.

Människans bästa vän, ja så brukar hunden kallas och visst har de en kär plats hos de flesta människor. Med en hund som Birka så behöver man inte fundera så mycket om vem hon tyr sig mest till. Nog för att hon är glad i alla människor men när det väl gäller så är husse på topp.

Kan väl säga som så att Carina var inte på toppenhumör när hon upptäckte Birkas bravader igår. Trodde faktiskt att tiden med söndergnagda skor var över men icke! Mattes gamla skor var tydligen allt för lockande och Birka fixade snabbt en av dom. Däremot när det gäller husses skor så är det något helt annat. Enligt Birka så funkar de bäst som gosedjur och att vila huvudet på medan man väntar på att husse ska komma hem.

Är jag iväg på något utan Birka så tar hon gärna chansen och lägger sig vid ytterdörren och väntar, helst då med någon av mina skor, tofflor eller kängor att vila huvudet på.

Inte kan man väl bli arg på en sådan kärvänlig hussehund, inte ens när hon ätit upp mattes bästa skor :-)

OK, jag vet att det är vågat att skriva detta för har hon aldrig tidigare fixat husses skodon så blir det väl nu ;-)

Den 21 juni var dagen D. Det vill säga dagen då sommarsolståndet infaller och nu blir det alltså bara bättre och bättre dag för dag.

Kan väl för vissa personer låta lite negativt med att det faktiskt är så att det redan vänder mot mörkare tider. Kan väl i så fall trösta er med att det ändrar sig väldigt sakta så här i början men om exakt sex månader är det julafton.

Nu är det ju ändå så att den ljusaste natten i södra Sverige är inte speciellt ljus, åtminstone inte om man jämför med vår norra landsände där det är i stort sett ljust dygnet runt. För den som inte provat på norra Sverige på sommaren så kan jag starkt rekommendera det. Förra sommarens semester förlades till Kittelfjäll med omnejd och vyerna och upplevelserna är härliga minnen, även om en och annan mygga gjorde livet surt.

Klockan är mellan tolv och ett på natten och solen är bara nere under horisonten och vänder. Fotot tagit utmed vägen mellan Vilhelmina och Stalon förra sommaren.

Härliga vyer, Stekenjokk slutet av juni 2009

För att återgå till ämnet, vägen mot höst. För en jägare är det inte svårt att se fram emot det som komma skall. Kyliga nätter, dimma som stiger upp från vattendragen, daggvåta hyggen, visst låter det härligt!

En sån där härlig morgon när man är på vägs ut för att släppa stövaren i det daggvåta gräset och dimman stiger upp från sjöar och vattendrag.

Konstaterat att det nu endast är 36 dagar kvar tills man får börja jaga grävling med ställande hund. Ytterligare 16 dagar så är det premiär för bockjakten och sedan dröjer det bara 5 dagar så är det dags att släppa stövaren. Med den prognosen så är det inte svårt att se ljust på tillvaron.

Vilken jakt man ser fram emot mest brukar variera men denna höst är jag väldigt nyfiken på hur det ska gå med älgjakten och då framförallt hur fortsättningen med Birka ska bli. Hon avslutade ju mycket bra förra året och förhoppningarna är stora. Måndag den 6:e september är det dags, då är det äntligen premiär med gänget i Karsträsk och sedan rullar det på. Alltså bara att börja räkna ner det är ju bara 74 dagar kvar, eller 1776 timmar, eller 106560 minuter……..äntligen har det vänt :-)

Det är detta man drömmer om och ser fram emot. En bra jakt i september med där hundarna fungerar, härliga ståndskall och någon älg i backen emellanåt. Här en bild från sept. 2009 där Milo vilar ut efter ett bra jobb.

Det blev lite dramatik ikväll. Strax efter 23 ringer telefonen och när jag svarar är det en något uppriven bror i andra änden

– Milo är skadad, det var vildsvin precis utanför trädgården, är det första jag hör.

Milo har alltså hört något och han lämnar i stort sett aldrig trädgården men denna gång blev väl frestelsen för stor. Innan Peter vet ordet av så skriker Milo i ren panik och när Peter springer åt det hållet så hör han hur flera djur drar iväg och samtidigt möter han Milo som tar sig fram på tre ben, ett bakben släpar han!

Efter att första paniken har lagt sig så gör han en grundlig undersökning och turligt nog verkar det som han kommit helskinnad ur vildsvinsattacken. Efter ytterligare en stund så verkar förlamningen släppa så sakteligen och han börjar stödja på det benet också. Blir för Peter att hålla lite extra koll under natten men det verkar som det har gått bra i alla fall även om det såg illa ut till en början.

Milo har aldrig visat något speciellt intresse för vildsvin och nu lär det väl vara ännu mindre intresse. Kan dock erkänna att det är varken jag eller Peter ledsna för.

Var det 99 procent älg som gällde för Milo tidigare så lär det väl vara 100 procent nu.

Så var det dags för årets viltvårdsdag i Österås och som vanligt så är det riktigt kul att hålla på med lite viltåkrar och annan viltvård. Ska bli extra spännande att se vad som kommer upp ur marken efter vårt arbete. Granberg hade fixat en hel del intressanta viltgrödor och nu är det bara att hoppas på att de tar sig bra.

Vi kollade också till såväl Salix som jordärtskockor som planterades förra året och det syns verkligen hur viltet uppskattar dessa båda. Ska se till att få tag på mer salixsticklingar till nästa år.

Var ganska gott om älgslag, kanske en tillfällighet men på alla nyharvade viltåkrar syntes spår av älg. Saltstenarna är också flitigt använda och med tanke på det tidiga jaktslut (för mycket snö) som blev förra säsongen så borde älgstammen ha ökat. Ser verkligen fram emot att få komma igång med jakten snart igen.

Eftersom "utsädesansvarig" hade dålig koll på klockan ;-) så blev det tid för en hel del snack och vila innan arbetet med viltåkrarna kunde påbörjas

Arbetsfördelning ;-) en sår och fyra diskuterar hur man ska göra :-)

Tävling i att gå med sårör :-)

Såmannen Anders i full färd med att så med harpan

Regnet det bara öser ner…. så låter den svenska versionen av ”Raindrops keep fallin” som skrevs av Burt Bacharach och Hal David i slutet av 60-talet. Nu är det inte så att jag är något orakel på musik utan helt enkelt bara så att jag hittar informationen :-)

För att återgå till inledningen så är det så vädret är just nu. Är till och med så blött att det inte lockar att sätta sig och vaka vildsvin, speciellt inte när man ska sitta i ett öppet torn. Får nog vackert vänta några dagar. Kunde dock blivit ett vildsvin i dag på morgonen. På vägs till ett jobb så dök det plötsligt upp tre ganska stora vildsvin i vägkanten. De valde snabbt att vika tillbaka in i skogen så denna gång klarade sig både vildsvin och bilen.

För att använda ännu en sliten fras. Efter regn kommer sol… och enligt såväl SMHI som yr.no så är det just vad som är på gång. Ska väl bli lite varmare sommarväder kommande vecka. Kan ju vara trevligt så här när det närmar sig midsommar och de sista dagarna innan det vänder mot höst igen. Vet att jag får på skallen av många när man redan innan midsommar börjar prata om höst men så är ju fakta. Snart, närmare bestämt om 12 dagar, så vänder det och dagarna börjar bli kortare och tiden för att släppa hundarna och jaga kommer allt närmre.

Närmsta tiden är det full fart, skolavslutning, födelsdagskalas och midsommarfirande. Hundhus ska byggas, hus ska målas och gräs ska klippas. Såväl hundar som husse ska tränas men framförallt ska man ta tillvara varje stund och njuta av livet :-)