månadsarkiv: november 2010

Rio blir det!

Som jag tidigare nämnt så är det planerat en kull på Fällestrands Birka nästa gång hon löper, vilket troligen blir någon gång i januari/februari. Har varit mycket läsning av stamtavlor, telefonsamtal och funderingar men nu är det klart, det blir Reces Rio som planeras bli far till valparna.

Efter ett telesamtal med Jämthundklubbens avelsråd så fick jag rekommendationen att titta lite extra på hanen Reces Rio som skulle passa bra till Birkas stam. På pappret såg det väldigt intressant och bra ut men eftersom jag tycker att mentalitet och beteende hos våra hundar är mycket viktigt så fick det bli ett besök hos Rio och väl på plats så blev jag absolut inte besviken, tvärt om! Rio visade sig vara en mycket trevlig hane med härlig mentalitet och utmärkt trevligt sätt.

Rio är dessutom provad i avel med tre kullar födda senhösten 2009 och våren 2010. Dessa valpar har börjat mycket lovande. I första kullen, som är med Sörombäckens Dimma, skäller alla sju valparna vid ett års ålder.

Rio är en proportionerlig hane som inte är så stor vilket jag hoppas kommer att passa bra tillsammans med Birka. Vill du läsa mer om Rio så klicka här för att komma till Jyckedata.

Så här kommer valparnas stamtavla att se ut.

SE J(LÖ)CH
Reces Rio S54065/2005
SE J(LÖ)CH
Jojje S30864/99
SJCH SUCH
Lundbergs Veijko S37254/96
SJCH
Björnmyrens Akita S19758/96
SE J(LÖ)CH
Fäbohöjdens Kelly S37527/98
NORDJCH SUCH FIUCH
Bamse N10302/91
SUCH SJCH
Fäbohöjdens Ketty S35060/90
J
Fällestrands Birka S31441/2008
NORDJCH INTUCH NORDUCH
Renkirannan Petrov S13547/2006
SUCH SJCH FIUCH FIJCH
Ryvikens Viktor S38104/2001
FIUCH FIJCH
Vanja FIN23296/98
SE J(LÖ)CH
Fäbobergets Exa S33197/2001
SUCH SJCH
Klövkampens Uro S27466/96
J
Oxvattnets Rhana S23432/96

Det går som på räls!

Just nu funkar det otroligt bra med bägge hundarna. Släpp och ståndskall i stort sett varje gång. Jag vet dock hur snabbt det kan ändra sig så det gäller att ta tillvara och njuta av varje sekund.

Började dagen med att jag släppte Birka och Peter släppte Milo. Birka blev först med att ta upp och fast i upptaget. En stund senare tog Milo upp, dock inne på grannmarken och där stannade det. Peter kopplade till slut Milo där.

Birka skällde mycket bra men i det frostiga föret tog det lång tid att komma in på ståndet. Väl framme ser jag bara ett huvudet på ett hondjur och innan jag sett något mer djur så flyttar det sig ett par hundra meter. Nytt stånd och denna gång i en sjökant. Jag kommer återigen in och nu får jag även se kalven. Får inget bra läge eftersom jag inte ser var Birka befinner sig och till slut blir det en ny förflyttning men nästa gång det stannar så är det rakt i passet hos Inge. Det tar inte lång tid innan han får fritt och kan släppa skottet. Kalven föll direkt och Birka var framme och luggade den. Kon visade sig vara av den tjuriga sorten och jagade Birka ordentligt innan hon drog. Det fick till följd att Birka hängde på och efter ett par kilometer var det stopp igen. Höll sedan på med sken/gångstånd/fast en stund tills Birka gav upp och vände åter mot kalven. Sammanfattningsvis så blev det en fin inledning på dagen, fast i upptaget och bra skällning och till slut en kalv skjuten på fast stånd.

Det var rejält blött där Birkas kalv föll men med fyra dragvilliga jägare så går det snabbt att få upp en kalv på fast mark.

Efter en runda i slakteriet blev det nytt släpp med Milo i en annan del av marken. Det tog inte mer än fem minuter så var det upptag och fast stånd. I en och en halv timme var det sedan full underhållning och det stod hela tiden inom 100 meter från Micke P som satt på pass. Till slut blev det en liten förflyttning och Micke fick den tid han behövde och en kalv var i backen. Milo fortsatte att skälla på kon och andra kalven som blev kvar ganska när skottplatsen och efter en stund var Peter framme och tog andra kalven. Full utdelning och tre fina kalvar i slaktboden.

Peter och Milo med de båda kalvarna lastade för transport till slakteriet.

Konstaterar att just nu är det enkelt att vara jaktledare och härligt att vara hundförare och hundägare.

Vilken syn!!!

Stora älgtjurar har definitivt inte tillhört vanligheterna i södra Sverige men idag såg jag en vacker syn när jag skulle ut och släppa Birka i hopp om att hitta någon kalv. Ett par hundra meter före jaktkojan i Österås behagade en mindre herrklubb visa upp sig. Tyvärr är bilden av lite taskig kvalité, dels beroende på att jag hade fel kamera i bilen och dessutom gryningsljus. Alla tre är 10 plus och herren i mitten bedömer jag hade 18-20 taggar, riktigt häftigt att få se dom i sällskap. Kan tyckas lite synd att vi inte har någon mer tjur att fälla detta år men desto mer lockande att chansen finns att alla tre är kvar nästa år eftersom alla grannlagen också har skjutit fullt.

Släppte Birka och hon gjorde en mycket fin söktur på drygt 20 minuter, kom sedan förbi mig och fortsatte i ny riktning och bara någon minut efter att hon stack iväg så kom upptaget. Det var lite oroligt i början och efter någon minut såg jag ett mindre hondjur som Birka kom med. Stopp efter 300 meter och sedan fast i en knapp timme men sedan började det flytta på sig. Försökte komma i rätt vind men tyvärr höll det hela tiden undan så jag inte kom runt innan det gick ut ur markerna.

Inne på grannmarken blev det flera stopp som varvades med sakta gångstånd. Till slut lyckades jag komma in på ett par hundra meter och inkallningen fungerade perfekt idag.

Släppte sedan Milo i en annan del av marken. Upptag på drygt 900 meter på andra sökturen. Fast i upptaget men tyvärr så stod det så till att det var omöjligt att komma inom håll. Blev en lätt stöt och efter en bra runda inne på markerna så passerade en åtta-taggad tjur hos en av passkyttarna som konstaterade att det var ett icke skjutbart djur och istället kopplade han Milo.

En mycket fin dag i skogen med timmar av ståndskall och gångstånd. Visst hade man gärna krönt Birkas jobb med ett skott men så blir det ibland. Hon gör hela tiden övertygande jobb i skogen och snart är det dags för ett jaktprov igen.