Moharens kennel |
Familjen, hundarna och jakten, de viktiga tingen i livet.

Archive for december 2012

Dec/12

31

Ring klocka ring…

Dom klassiska orden i rubriken har vi hört några gånger. Den svenska översättningen av Alfred Tennysons dikt som i svensk version heter Nyårsklockan. Dikten är högtidlig på något sätt.

För ett år sedan skrev jag några rader och inför 2012 nämnde jag att det fanns intressanta projekt på gång. Det som närmast fanns i tanke då var vår planering inför köpet av stugan i Djupdal. Allt gick bra och så här i efterhand så var det ett lyckat val. Vi har redan haft ett antal fantastiska dagar där uppe och ser fram mot fler.

Första vyn av stugan

Jämthundsvalpen som var beställd blev också realiserad genom Hänsjöns Queen, eller Enja som hon kallas, och nu är hon knappt valp längre. Injagningen har så smått påbörjats och till hösten blir det förhoppningsvis framsteg. Kullen verkar mycket lovande och flera av hennes kullsyskon har presterat fina jobb i skogen.

Enja, strax efter hemkomst

Kul också att det blev en kull valpar efter Milo. Min bror tog parningsvalpen så även den ska bli intressant att följa under 2013. Har han lite av sin fars egenskaper så bör det bli en del skällning framöver. Milo däremot börjar närma sig pension. Han fungerar fortfarande men man märker att nio hårda jaktår börjar ta ut sin rätt.

Så här på de sista timmarna av året och när man sitter ner och funderar så blir det lite olika spår man kommer in på. Som vanligt finns en del jakter planerade och vad som blir verklighet får vi se. Men efter att ha tillbringat en hel del tid på sjukhus med sonen under december så slår det en ganska ofta att vara frisk och ha en bra hälsa är viktigast, utan det så blir det mesta tråkigt. Därmed får min nyårsönskan, till mig och min familj samt till er som finner nöje i att följa med här på sidan, bli ett 2013 i friskhetens tecken där vi alla mår så bra vi kan och får uppleva positiva saker som vi kan bära med oss framöver.

Ring in det nya och ring ut det gamla i årets första, skälfvande minut…

2 kommentarer

  • Masken · 31 december, 2012 kl. 18:18

    Tack Ted för god läsning 2012.
    Ser fram emot 2013.

  • Lars Lundgren · 31 december, 2012 kl. 23:42

    Tack för trevlig läsning 2012 och jag ser redan fram emot att få träffa er till hösten i Flärkenstugan.
    Då ska älgarna i backen.
    Köpte skivan Ödemarksjägar’n av Roger Bäck och låten ”Ragg Å Magegör” stämmer på nåt konstigt vis in på mig.. Vet inte varför :-) .
    Gott Nytt År och god fortsättning önskar Lars med familj i Lilla Mosjön.

Dec/12

30

Rätt eller fel, framtiden får utvisa

Sådär, nu behöver man inte stå som åsnan mellan två hötappar. Tog beslutet idag att skjuta vildsvin för Birka. Om beslutet var rätt eller fel, ja det får väl framtiden utvisa.

Hon har under hösten gjort flera fina jobb på vildsvin och jag har länge tveka om jag ska tillåta att det skjuts vildsvin för henne. Idag kom ytterligare ett läge och då fick det bli så. Hon är sedan länge färdigmeriterad som älghund och jag vet mycket väl hennes kapacitet. Hon har en okuvlig jaktlust och det är väl delvis det som bidragit till att mina förmaningar om att låta bli vildsvinen kommit på skam. Hon vill helt enkelt jaga och hittar hon ingen älg så får vildsvinen duga verkar hon resonera. Att få en sådan hund att gå förbi ett vilt som står för hund är inte lätt.

Såg tendensen i höstas uppe i norr. Jaga är det som gäller i alla lägen. Den gången var det färska björnspår och det var heller inget hon backade för. Någon skällning blev det inte på annat än älg men det ska bli intressant framöver om hon får en ärlig chans på en björn.

När det gäller vildsvinen i fortsättningen så får vi se hur detta påverkar henne. Hoppas hon fortsätter som tidigare. Älgen är nummer ett och annat får komma just i andra hand. Beslutet att skjuta ger i alla fall mer jakttillfälle då tillgången på vildsvin verkar just nu vara mycket på uppgång på hemmamarkerna. Är inte lätt nu när man bara letar efter kalvekipage men nu kan vi ju dryga ut det med lite vildsvin också.

Första vildsvinet som fällts för Birka

Vädret svänger fram och tillbaka och för tillfället tycker jag SMHI och andra väderlekstjänster har mycket svårt att ens vara i närheten av sanningen. Ena dagen säger man att det ska bli kallt och någon centimeter snö. Tio timmar senare har man ändrat sig och menar att vädret blir rejält milt och ostadigt med 20-30 millimeter regn. Känns inte så värst seriöst det som de håller på med, speciellt inte när man ser till vilka resurser som läggs på detta.

För tillfället är det i alla fall skare som inte tillåter släpp av hundar, åtminstone inte de med lite jaktlust och vilja att hänga på. Senast jag släppte Birka blev det drygt tre mil hon fick röra sig. Mycket skällning men också flera stötningar i det skrapiga föret. Blir istället till att spårträna med Enja. Hon sköter sig riktigt bra och trivs med att vara ute med husse i alla fall.

Med lite tur får vi tillbaka en del av jaktsäsongen som var på vägs att gå förlorad. Håller just nu tummarna för att såväl SMHI som yr.no ska ha rätt i sina gissningar och att det blir mildväder en tid framöver. Har absolut inget emot vinter men snö och kyla som varvas med mildväder och regn vilket i nästa skede resulterar i skare och förstörd jakt, det ogillar jag väldigt mycket.

Det hårda snötäcket är inte mer än någon decimeter så regn, blåst och plusgrader kan ge en ny barmarksperiod, som sagt man håller tummarna :)

Dec/12

22

God Jul och lite eftertanke

Vill på detta sätt önska er alla en riktigt God jul och för den som har lust så får ni gärna läsa mitt lilla julkåseri.

Så här när tiden närmar sig jul och det bara återstår några timmar tills almanackan visar 24 december tar jag mig en funderare och låter tankarna fara iväg.

Julskinkan sjuder på spisen. En klimatsmart skinka från ett vildsvin som levde sina dagar i skogarna kring byn.
Köttbullarna är också tillagade av råvaror från vår natur. Egna köttbullar gjorda på älgfärs hör julen till. Att älgen som bidragit med köttet skälldes av den egna jämthunden, gör nog att de smakar ännu bättre.
Inspirerad av min mormor, som alltid bjöd på fantastiska julbord, har jag de senaste åren lagt in sill. Rödlök, purjolök och annat gott ska det vara i den. Nu står den i kylen och till julafton är den klar.
Mjölken till gröten har jag köpt i affären men den skulle kunnat vara hämtad här i byn där en mjölkbonde fortfarande kämpar på.
Till fikat kommer det serveras av hustruns saftiga saffransbullar som för några dagar sedan bakades i köket och spred en ljuvlig doft. Lingonkakan är även den ett verk av hustruns bestyr och lingonen i den plockade jag själv i höstas.

Listan kan göras lång över vad vi själva lyckats bidra med bland allt det goda som dukas upp. Det känns bra och till och med så man är lite stolt över att faktiskt vara lite självförsörjande på något område. Frågan är bara hur länge får vi chansen till att fortsätta så här. Vissa dagar när man inte ser allt från den ljusa sidan så blir man faktiskt lite fundersam.

En del tycker säkert jag börjar bli tjatig men detta är verkligheten, och det går inte blunda så länge till! Den vargpolitik som just nu verkar styras från Bryssel och EU, ivrigt påhejjad av inhemska djurrättshaverister och urbaniserade människor, är ett väldigt hot mot det jag ser som frihet och livskvalité.
Stora område i Sverige tvingas redan leva med det, ja exakt, de tvingas. När något sker mot ens vilja och man inte ens har rätten att påverka då är det inget annat än tvång. Konsekvenserna syns också. Fäbodbruk och frigående tamdjur blir allt ovanligare. Människor tvingas lägga ner sin verksamhet. Gårdar står obrukade och betesängar och åkermark växer igen.
Friheten att ta med sin hund ut i skogen för jakt och friluftsliv är starkt begränsad. Många är de som hittat sin jaktkamrat lemlästad. Syner som etsats fast på näthinnan tillsammans med tårarna över en förlorad vän.
En av de senaste dårskaperna bedrivs just nu i trakterna kring Junsele. Där våldför sig Naturvårdsverket och Svenska staten på ett antal renägande samer. Miljontals kronor läggs på att försöka få en rysk varg att få valpar mitt i renarnas vinterbetsområde. Vargrivna renar, splittrade renflockar och stressade djur är bara några av de problem detta kommer att innebära och då har jag inte ens nämnt de arbetsrelaterade olägenheter detta ger samt den psykiska stressen att hela tiden oroa sig för sina djur.
Tar man sedan en titt på notan för detta dårskap så är parallellen ofrånkomlig. Några mil därifrån, i Åsele kommun drog man in ambulansen för den ansågs för dyr. Besparingen räcker inte ens till för att täcka de kostnader som nu läggs på dårskapen som beskrivs ovan.
Visst, det är inte samma budget, men oavsett vad man tycker så i slutändan är det samma plånbok som pengarna tas ur. Det är skattepengar som du och jag betalat in men nu räcker de inte till folkets trygghet, med det finns i överflöd när lekstuga varg bedrivs och en rysk vargtik ska få jaga renarna ifred.

Nu tänker jag ändå luta mig tillbaka medan skinkan kokar färdigt. För några dagar avser jag inte ägna någon energi på vargproblematik, EU, dvärgbandmask, livsmiljöförstörande vindkraftverk eller annat skit.
Jag tänker faktiskt bara ta det lugnt. Njuta av tiden. Låta maten smaka och kanske blir det också tid för en sväng till skogen.
Till er som orkade läsa allt detta raljerande så vill jag återigen önska en riktigt God Jul och glöm inte bort att samla era nära och kära och ta väl hand om varandra.

Dec/12

17

Skogsträning

Så var det äntligen dags att lite mer på allvar påbörja Enjas träning. Hittills har präglingen bestått av spårning och även varit med vid ett antal döda älgar.

Hon är nu 10 månader, fyller faktiskt idag, och efter att hon löpt tycker jag hon mognat till ordentligt. Enligt mitt sätt att se på det här med hundträning och ålder så tycker jag att hon börjar närma sig rätt ålder och dessutom, verkar hon mentalt mogen för det. Blev ett par timmar i skogen och Enja såg ut att trivas alldeles utmärkt.

Dec/12

14

Inte som planerat

En planerad resa till stugan i norr fick tyvärr ställas in med kort varsel. Inget kul, men tyvärr råder man inte över allt som händer runt omkring.

Rapport från trevliga grannar i byn som kollar till stugan åt oss meddelar att snötäcket snabbt växer så nu är det verkligen full vinter där uppe. Nästa tillfälle att fara upp får vi se när det blir men det låter som det är dags att ta fram skotern då.

Även här hemma är det vinter. Turligt nog har vi klarat oss ganska bra just häromkring så det är fullt jaktbart med endast 15-20 centimeter snö. Ett par kalvar återstår att fälla och kanske kan det bli tillfälle att börja på lite med Enja som nu mognat till ordentligt.

En sak är i alla fall säker, hundarna gillar snö och kyla mycket bättre än lera och blötta.

Dec/12

8

Pestofylld vildsvinskarré

Viltkött är helt klart en fantastisk råvara och med lite trixande i köket blir det oftast en utsökt måltid. För egen del så är älg, hjort och ren på topplistan men tillgången på vildsvin gör att man även provar en del varianter på detta kött.

Karrén är ofta en bit som underskattas men rätt tillvaratagen och tillagad blir den väldigt saftig och smakrik. Testade ikväll en variant med vitlökspesto som smaksättare.

Bjuder på receptet här och det är värt att prova kan jag lova.

  1. Lägg 4 skalade schalottenlökar, 3 vitlöksklyftor och 3 matskedar pesto i en matberedare/mixer. Mixa till en slät röra.
  2. Skär ett djupt snitt i sidan på karrén och veckla ut köttet
  3. Fyll den med pestoröran, salt och peppar.
  4. Bind ihop karrén med steksnöre
  5. Salta, peppra och bryn ytan i en stekpanna med smör.
  6. Lägg karrén i en form och sätt i ugnen på 125 graders värme.
  7. Stek i ugnen till innetemperaturen kommer upp i 65-70 grader.
  8. Låt vila några minuter innan den skärs upp i centimetertjocka skivor.
  9. Servera med potatisgratäng, lingon och lite grönt för den som så önskar. Ett glas rött passar utmärkt till denna rätt.

Dec/12

3

Ska jag, ska jag inte?

Då har jag till slut hamnat i dilemmat! Ska jag eller ska jag inte? För tillfället har jag bestämt mig, jag ska inte!

Det gäller huruvida jag ska börja skjuta vildsvin för Birka och om jag helt enkelt ska tillåta att hon jagar dom. Senast nu i helgen så tyckte i alla fall Birka att det var ok.

Ser jag tillbaka så trodde jag ändå till mitten av förra säsongen hade jag hade en grisren hund men så var tydligen inte fallet. Vid en jakt som gästhundförare visade Birka att hon var allt annat än grisren. Upptag och bra jakt på en större galt blev det i tre timmar. Var väl sedan lugnt tills denna höst. Nu har hon vid ett par tillfälle när, hon inte fått tag på älg, hållit på med vildsvin istället. I söndags hade jag lite tid att studera hur hon jobbar och det som gör mig lite villrådig är just att hon gör jobbet på ett, till synes, mycket bra sätt. Lagom avstånd och inga dumheter men jag är ändå villrådig. Det är ju en älghund som jag vill ha men samtidigt blir det väldigt mycket jakt om man även tillåter vildsvin. Det finns många duktiga vildsvinhundar som är specialister, kanske bättre att låta dom sköta det.

Frågan är om hon kommer att prioritera vildsvinen eller fortsätter det vara utfyllnad när hon inte hittar älg? Samtidigt är jag väldigt rädd om henne och jag vet att riskerna för skador ökar betänkligt vid grisjakt jämfört med bara älgjakt. Nu är det så att många, väldigt duktiga hundar, funkar bra på både vildsvin och älg. Birka är dessutom redan färdigmeriterad på älgprov och bra mycket älg har stupat för henne så det kanske inte är så farligt.

Ja ja, vi får väl se. Men tills vidare får det ursprungliga gälla, inga vildsvin för Birka.

Kanske ändrar jag mig till nästa säsong. Kommer Enja igång bra så har jag ju en ren älghund där. För ett är säkert, någon grisjakt med mina jämthundar blir det inte förrän de är färdigmeriterade på älg.

Spännande vilt och roliga att jaga med löshund! Ska jag eller ska jag inte?

Info

Moharens hemsida bygger på Wordpress Bloggmotor

Allt material är skyddat av © Copyright. Är det någon material du vill använda, kontakta oss först.