Aldrig någonsin har jag kunnat föreställa mig den tomhet som blev när du inte finns hos mig längre.
Jag kan fortfarande känna doften av dig när jag tar kudden som ligger på din sida av sängen, men du finns inte där längre.
Jag öppnar dörren och hinner nästan ropa på dig innan verkligheten kommer ifatt och jag inser att du inte finns hos mig längre.
Jag vill så gärna fråga dig vad du tycker, men jag inser lika snabbt att du inte finns med mig längre.

Allt vi gjorde under våra 31 år tillsammans finns på något sätt kvar och när bilderna svischar förbi så känns det ändå som du finns med mig.
Din styrka hjälper mig när tårarna rinner och beslut ska tas, då känns det ändå som du finns med mig.
Jag håller vår fina och unika son i handen och i hans ögon ser jag dig. På något sätt så känns det ändå som du finns med mig.
Vi var ett team som kämpade tillsammans och jag lovar dig att jag kommer att fortsätta för det känns på något sätt som du finns med mig

Du sa det så fint, och jag bär det med mig.
– Vi säger inte hej då. Vi ses någonstans, på något sätt!

 

Den 14 januari 2018 dog Carina efter en kort tids sjukdom. Cancer slog till brutalt och urskiljningslöst. Carina var, och är, den finaste och starkaste människa jag mött och inget kommer att bli sig likt efter denna dag. Tomheten gör så ont.

 

Med ett par bilder från ett snörikt Småland (någon vecka före jul) vill vi önska alla läsare en riktigt skön och trevlig julhelg. Kom ihåg att ta hand om varandra och ägna en stund extra just åt att umgås. Livet är så skört och bräckligt så det gäller att ta vara på de stunder man har tillsammans.

Älgjakten är i full gång och vi klämmer in några vilodagar emellanåt. Bärplockning och lite jobb vid datorn medan hundarna vilar och laddar för nästa jakt. Tog idag en tur ut med kameran och vilka fantastiska färger hösten bjuder på. Lite synd bara att inte solen kunde hjälpa till och förstärka det också. Blev istället lite regn och blötsnö som vädergudarna bjöd på .

När Enja hösten 2016 tog sitt förstapris på 88,5 poäng kvalificerade hon sig också till klubbmästerskapet eftersom hennes prov sjätte bästa i klubben under säsongen. Igår, den 26 augusti var det dags för klubbmästerskapet som också är SM-kval.

Tävlingen, med de tio bästa hundarna från föregående säsong, arrangerades i skogarna kring Skillingaryd. Själv drog jag lotten på en mark utanför Taberg. En utmärkt fin mark skulle det visa sig och vi hade en mycket trevlig dag tillsammans med domare och vägvisare.

Efter någon halvtrög sökrunda fick Enja tag på ett troligt spår och drog iväg i ganska högt tempo. Efter en stund kom upptaget cirka 800 meter från provgruppen. Hon skällde på riktigt bra och efter drygt 90 minuter ståndskall smög domaren in och kunde konstatera älg samtidigt som det blev en lätt stötning. Efter drygt en kilometer förflyttning blev det förnyat ståndskall och husse vågade andas ut. Men säg den glädje som varar, efter cirka 10 minuter blev det sken på nytt och Enja hängde på drygt fem kilometer innan hon avbröt förföljandet och tog sig tillbaka.

En valpkull i våras, tidigt på säsongen med endast ett släpp före denna tävling och dessutom stigande temperatur är inga undanflykter men det gör väl inga fördelar i alla fall. Vi släppte Enja i ett nytt område men nu syntes att hon var ganska trött. Provet avslutades utan mer upptag på älg.

Enjas prestation räckte till ett andrapris på 64,5 poäng och jag kan säga att husse var mycket nöjd med hennes prestation med tanke på förutsättningarna. Glädjande nog hamnade hon också på prispallen då hon blev tvåa i klubbmästerskapet och första reserv till SM. Ohotad vinnare med väldigt fina resultat blev en annan jämthund. Christian Larsson från Lekeryd vann på 88,5 poäng med sin tik Fredmarkens Norma. Grattis säger vi och önskar lycka till i SM.

Är tacksam för att det är en riktigt bra sommar i år med temperaturer som medger träning av hundarna. Nu är det full fokus på att ha dom i form inför säsongen. Enja som haft valpkullen ska dessutom delta i klubbmästerskap tillika SM-uttagning i Sydsvenska älghundklubben så lite extra fokus på att träna upp henne är det förstås.

Vet också av erfarenhet att desto bättre tränade hundar jag har i september desto bättre går jakten och chansen till mer ståndskall ökar i takt med antal timmar jag lägger på försäsongsträning. Många pratar om att det är så svåra älgar i norr i september och det är säkert en stor andel sanning i det. Men en anledning till uteblivna ståndskall och bra jakter tror jag ligger i husse och mattes ansvar som slarvat med träningen inför säsongen.

För egen del, och då för hundarna, så siktar jag in på att köra ett träningspass var annan dag. Alltså träning och därefter 48 timmar vila och återhämtning. I början var cykelrundorna cirka 10 km men nu är vi uppe på 18-20 km varje runda och målet är att passen ska vara mellan 90 och 120 minuter så ytterligare lite till ska vi öka.

Försöker även variera träningen så gott det går och just nu är det cykelrundor i travtempo samt skogspromenader i högt tempo med klövjeväskor lastade med drygt fyra kg som gäller. Riktigt kul att se hur bra båda tikarna svarar på träningen med både bättre flås och mer muskelmassa, att de sedan formligen också älskar det gör det bara ännu roligare. Räcker att det skramlar lite i selarna för att de ska bli som tokiga för att få hänga med på träningen.

Knappt en månad kvar till första släpp den 21:a augusti och tills dess kör vi hårt. Siktar på att få ihop 20-30 mil till innan vi löser kopplet.

Då var samtliga sju valpar levererade till sina nya ägare. Även om det är både tomt och lite vemodigt så ser vi med glädje fram mot att följa alla dessa individers framöver. Lycka till alla trevliga valpköpare!

Jag byter inte kamera lika ofta nu för tiden men nu var det dags. Tekniken skenar fortfarande i den digital fotovärlden och första testerna med nya huset, Canon EOS 5D Mark IV lovar mycket gott. Blev lite testande idag på de två valparna som är kvar innan leverans.

Tiden bara rusar iväg och det är redan inne på sista veckan med gänget. Härligt att ha en stor inhägnad trädgård med vissa områden som är lite mer vildvuxet där valparna älskar att vara och utforska.

Idag var det dags för valparna att prova på två nya erfarenheter. Dels fick de för första gången komma ut en stund och känna på gräset. Nyfikna och företagsamma trippade de runt och utforskade allt nytt och sedan sov de gott en bra stund. Därefter var det dags att för första gången smaka lite annan mat än mjölk. Tog bara några sekunder så smackade de med god aptit på den lilla smakportionen med köttfärs och äggula.

Det börjar bli mer och mer fart i valplådan och idag var det dags att låta valparna utforska ytterligare en del av världen, förvisso bara några kvadratmetrar extra men ack så spännande det var för dom.

En av tikarna, ”lilla röd” var först ut och klättrade över kanten för att nå den nya världen utanför. Fantastiskt roligt att se hur målmedvetna de är och även hur olika i sättet de är. Helt klart sju härliga individer.

Enja är väldigt lugn och harmonisk med sina valpar och det tror jag är bra. En trygg tik ger trygga valpar.