månadsarkiv: april 2013

Är jag en miljöhatare?

Älskar du inte vargar så är du en djurhatare som vill utrota alla djuren i skogen!
Hyllar du inte vindkraftverk så är du en miljöbov som struntar i naturen och inte tänker på dina barns framtid!
Tycker du att det är fel att Naturskyddsföreningen lägger sig i frågor på fel sätt är du motståndare till allt de står för!
Gillar du inte allt WWF gör så är du per automatik mot allt de gör!

Man undrar var den nyanserade debatten tagit vägen i vissa ämnen som diskuteras. Två frågor som ofta är totalt onyanserade, antingen kolsvart eller kritvitt, är vargar och vindkraft.

Vargen
För att börja med vargen. Säger man ett enda ord som inte är till vargens fördel så sitter stämpeln där direkt! Varghatare, lustmördare, idiot, du vill döda allt som rör sig och så vidare i all oändlighet.
Säger man något till vargens fördel blir det helt raka motsatsen! Naturmupp, asfaltsdåre, grönsakstaliban, naturhaverist och likadant där, stämpeln sitter sedan likt en tatuering i pannan.

Frihetssymbol?
Vad det beror på finns säkert många skilda orsaker till men framförallt tror jag det rör sig om okunskap och ovilja att förstå andras människors situation. Dessutom har vargen fått bli en symbol på något sätt.
För den som inte ser vargens positiva sidor är det symbolen för allt ont och hatet drivs till viss del upp av det.
För den som bara ser naturen i ett ljusrosa skimmer så har vargen istället blivit någon form av frihetssymbol, något som för mig ter sig helt onaturligt.

Inte utrotningshotad
Om man nu vill utge sig för att vara naturvän och värna de svaga djur som verkligen är skyddsvärda och som hotas att försvinna från jordens yta för gott så har man fullständigt snubblat i verkligheten om man väljer vargen som det djur man engagerar sig i. Den svenska vargstammen är inget annat än en västlig del av den ryska vargstammen som finns i tusentals individer och som absolut inte är det minsta hotad på något sätt. Allt snack om utrotningshotad, rödlistad osv när det gäller varg i Sverige och Skandinavien är inget annat än just en symbol som målats upp, troligen på grund av okunskap och ovilja att förstå naturens verklighet.

Fjällräv, myskoxe och vildren
Vill man värna de utrotningshotade djuren behöver man inte gå så långt som till Ryssland och vargen. Mer naturligt vore väl att se till de arter som verkligen är hotade. Fjällräven är en av dom och senaste larmet om misstänkt rävskabb på fjällräv i området kring Stekkenjokk kan bli en riktig dödsstöt för arten, men var finns värnarna och kämparna för fjällräven? En djurart som är långt viktigare än vargen då den är utrotningshotad på allvar och inte bara påhittat.
Nästa är myskoxen, endast några få djur återstår och den kämpar för sin överlevnad men får nöja sig med en notis på baksidan av en lokaltidning. Engagemanget från de så kallade naturvännerna lyser med sin frånvaro och lär så göra tills arten är både utdöd och bortglömd.
Nordisk vildren är utrotad i Sverige men här hörs inga slagord eller demonstrationer för att återinföra den i vår Svenska fauna. Nej här har inte de självutnämnda djur och naturexperterna visat sina ansikte, är det inte lika roligt när man inte får rubrikerna i media tro?

Snälla, läs vidare
Ni ser själva, jag har bara kommit in på de mest elementära och grundläggande punkterna i denna schism mellan olika människor och ni börjar redan bli trötta på att läsa. Jag ber er dock, ta de minuter som behövs och fortsätt några rader till. Jag kräver inte eller ens räknar med att någon ska ändra åsikt för att jag sitter på kammaren och skriver några rader om vargar och vindkraft. Men jag kanske kan få någon att stanna upp och ta sig en liten funderare så att nyanserna i debatterna blir lite på gråskalan också och inte bara kritvitt eller kolsvart.

Vindkraft, nja
Vindkraftverk är nästa känsliga ämne som man knappt får nämna utan att det blir irriterat på ett eller annat sätt. Tydligen kan man inte vara mot vindkraft utan att också vara miljöbov. Åtminstone är det de motargumenten man får i ansikte när man försöker sig på en seriös debatt med de som ska bygga och då hävdar sin goda vilja att göra något för miljön.

Ekonomiska miljöargument
Tyvärr konstaterar jag att de största argumenten för vindkraft göms bakom just miljöargument men som vid närmare skärskådning är, i 99 fall av 100, rent ekonomiska. Som vanligt är det först när man får saker och ting runt stugknuten som verkligheten på fullt allvar kommer fram. Först då sätter man sig in i hela problematiken och vad det kommer att innebära för var och en.
Vad grundar jag då mina funderingar på att miljöargumenten är ekonomiska. Ja, man behöver inte göra några djuplodade undersökningar precis. För de som ska ha ett eller flera vindkraftverk som närmsta granne, då menar jag boende inom 2-5 km från verken, och som då påverkas av buller, skuggor och alla andra negativa konsekvenser. De som är positiva inom den zonen kan lätta sammanfattas med att de har egen ekonomisk vinning i projektet. Så gott som 100 procent av resterande, alltså de som bara får de negativa konsekvenserna, är också negativa till etableringen.
Med detta som underlag konstaterar jag det jag skriver in inledningen, miljöargumenten är ekonomiska, inget annat. För inte kan det väl vara så att slumpen fördelat så att miljökämparna har haft turen att köpt/ärvt just de fastigheterna som lämpar sig för vindkraft medan miljöbovarna lyckats få tag på de fastigheter som inte lämpar sig för dyliga projekt.

Hela miljön
Att producera den så kallade gröna elen ska göras med minimal miljöpåverkan. Men vilken miljö är det då man syftar på? För mig är det en självklarhet att det är hela miljön man pratar om vilket då även innefattar boende och levnadsmiljön.
Det går inte hävda att vi måste bygga vindkraft för att rädda vår miljö när man samtidigt förstör boendemiljön för hundratals människor. En boendemiljö som formats under århundranden och som nu ska förstöras på några år.
För mig som inte själv äger någon mark men som är född, uppvuxen och även bosatt i ett område som nu hotas av ett riktigt skandalprojekt blir det en självklarhet att inhämta så mycket information som går och sedan kämpa mot. Jag kan omöjligtvis bara sitta tyst och se på när min närmiljö är på vägs att förstöras för minst 30 år framåt. Det gäller min och mina käras framtid, det gäller så mycket mer än några kronor på kistbottnen!
Det gäller de marker som jag sedan barnsben gått omkring i.
Det gäller de marker där jag lärt mig jaga.
Det gäller de marker där jag tränat mina hundar.
Det gäller de marker jag uppsökt när jag velat ha lugn och ro.
Det gäller de marker som jag nu arrenderar och jagar i.
Tro inte att jag bara lägger mig ner och ger upp, inte ens om någon påhejande ekonomisk supporter hävdar att jag borde vara tyst, eftersom jag inte anses berörd.

I den grå vargnyansen
Ja, jag anser att vargen inte fungerar i vårt samhälle. Den uppoffring som krävs för att bereda den plats är det inte värt. Arten finns i tusentals så åtgärden står i det fallet inte i proportion till vinsten.
Jag vet att det finns de som anser att det finns plats och det kan jag acceptera. Jag välkomnar förslaget på en lösning som fungerar. Inte som idag en envist gapande om stängsel och andra åtgärder som lantbrukare och djurägare förväntas sköta oavlönat i en verksamhet som redan lider av låg lönsamhet
Nej, jag är ingen djurhatare eller nöjesmördare som vill döda alla djur utan detta är min åsikt och den finns i den grå nyansen.

I den grå vindnyansen
Ja, jag är emot att nio vindkraftverk, ivrigt påhejade av sex markägare och ivrigt motarbetade av 50-60 fastighetsägare, ska byggas. Miljöargumenten är inte trovärdiga. Man kan inte bara se till miljön i den enskildes plånbok, eller att Tyskland kan stänga kolkraftverk för att vi producerar vindkraftel i vår närmiljö. Man måste se helheten och då anser jag att det inte är hållbara argument, sett till den totala miljön, som presenteras.
Jag vet att det finns de som förespråkar vindkraft. Av vilka skäl det än må vara så kan jag acceptera det och tar gärna en diskussion om det. Men då på saklig nivå och utan motargument som avundsjuka, missunnsamhet, kärnkraftälskare eller liknande lågvattenmärke.
Nej, jag skiter inte i miljön bara för jag är mot ett antal vindkraftetableringar men mina åsikter kanske hamnar i den grå nyansen i en vardag som sällan är kolsvart eller kritvit!

vildren2007-010

Nej, jag har inte bidragit till att utrota vildrenen. Bilden är från Norge där man ser ett värde i att bevara och gynna en som är utrotningshotad på riktigt. Ett vacker djur, en fin naturresurs som ger visuella häftiga upplevelser, härliga jakter, gott och nyttigt kött, användbart skinn, vacker trofé. Dessutom föll den i miljö så vacker att ögonen nästan tåras. Vyer utan störande skuggbilder från roterande rotorblad, fri från monument som visuellt är allt annat än tilltalande och ett lugn så stort att tystnaden nästan går att ta på!

Rätt mat ger resultat

Snackas mycket och ofta om vilken mat som är bäst för hunden. Vissa anser att det har ingen betydelse, hunden jagar lika bra (eller dåligt) i alla fall. För våran del så har vi bestämt att endast det vi tycker är bäst duger åt våra hundar.

Har genom åren laborerat med lika olika foder med olika sammansättningar och energimängd men dagens sammansättningen kom faktiskt till av flera slumpartade orsaker. I samband med att Birka miste sin valpkull några veckor innan de skulle födas för två år sedan blev hon väldigt dåligt med total matvägran som följd. Räddningen blev till slut ett färskfoder. Samtidigt höll jag på med en artikel om just färskfoder och hade alltså några kilo med foder från Nordic Hundfoder hemma i frysen vilket gjorde att det var det som testades först.

Birka repade sig och tack vare research i samband med artikeln kom jag i kontakt med duktigt hundfolk med stora kunskaper om utfodring. Lyssnade en hel del och tog till mig mycket. Detta plus en del andra tips och erfarenheter har resulterat i den meny som vi idag erbjuder våra hundar.

Färskfoder från Nordic Hundfoder: Använder oftast Nordic Bas men kompletterar ibland med torkade burgare när det inte finns möjlighet att hålla fodret fryst.

Torrfoder från Robur. Utmärkt foder med bra råvaror. Kör mestadels med Active & Sensitive. Perfekt foder med hög andel fett vilket ger bra energi för hundarna.

Kompletterar också med NP Vetegroddolja för att stärka immunförsvar samt att det har en väldigt positiv effekt på tassar och päls. Birka och Selma får även PlaqueOff som är ett erkänt bra tillskott för att motverka tandsten hos hund, vilket vi också konstaterat stämmer.

Naturligtvis får de också märgben och tuggben med jämna mellanrum. Både för stimulans av tandkött och som sysselsättning.

Huruvida detta är den perfekta utfodringen låter jag vara osagt. Konstaterar i alla fall att det fungerar helt perfekt på mina hundar. Vågar nog påstå att när jag insåg och fick klart för mig hur stor betydelse hundfoder och dess sammansättning samt de olika substansernas betydelse så har arbetskapaciteten hos mina hundar ökat. Numera är det väldigt sällan jag misstänker att det är fodret som är problemet när inte jakten går som jag vill.

Meny ej jaktsäsong
Morgon: 50 % av dagsenergibehovet genom färskfoder, Nordic Bas, som ”spetsas” med en matsked NP Vetegroddolja
Kväll: 50 % av dagsenergibehovet genom torrfoder, Robur, samt tillsatt PlaqueOff till Birka och Selma

Under jaktsäsong ser det lite annorlunda ut och då är färskfodret det dominerande i utfodringen.

Meny under jaktsäsong
Morgon:
1-3 timmar före jakten utfodring med 25 % av dagsenergibehovet genom färskfoder tillsammans med rikligt med vatten.
Kväll: Tidigast 1 timme efter avslutad jakt utfodring med resterande av dagsbehovet. Fördelningen vid detta mål är 50/50 färskfoder Nordic samt torrfoder Robur. NP vetegrodd olja samt PlaqueOff tillsätts i kvällsmålet.

Vi vet att detta inte är den billigaste varianten av hundfoder men det vi vet är att det fungerar. Och handen på hjärtat, är det värt risken att det blir fel bara för att spara några kronor när vi ändå lägger så mycket tid och pengar på våran hobby med våra kära hundar.

Vill ni prata hundfoder, hör gärna av er. Alltid kul att utbyta erfarenheter och idéer.

Tillbaka till verkligheten

Hej hopp vad tiden går. Snart en månad sedan senaste inlägget. Någon kanske tror vi blev kvar på NZ men så är inte fallet. Hade faktiskt några fina avslutande dagar som visade ännu mer av det skiftande landskap, natur och djurliv som bjuds.

Sammanfattar man resan så var den helt klart mycket lyckad och jag har sagt till alla som frågat. Får du chansen så ta den, åk till Nya Zeeland. Då menar jag inte bara för jakten utan för landet, naturen och alla trevliga människor vi hela tiden mötte.

Man hann faktiskt vänja sig vid de varma dagarna, även om det kändes konstigt att använda sololja, kortbyxor och vattenflaska när man jagade. Hade väl en förhoppning om att möta en begynnande vår när vi landade men den kom snabbt på skam. Attans vilken seg vinter det var i år. Fina vinterdagar i april tillhör ju inte vanligheterna i södra Sverige.

Till slut ser det i alla fall ut som våren kommer och det är väl just det som gör vårt land så fantastiskt och trivsamt. Vinter, vår sommar och framförallt hösten har alla sina fördelar och tjusningar.

Nu är det tillbaka till verkligheten som gäller. Datajobb, jaktreportage, hundträning, jaktmässa, köksrenovering, mer hundträning, planering inför höstens jakt, spillningsinvetering, speedwayfotografering, semester, ännu mer hundträning för att till slut är vi där igen, en lång och härlig jaktsäsong ligger snart framför oss.

Några avslutande bilder, som inte har med jakt att göra, från äventyret ”down under”