månadsarkiv: september 2011

Älgkött är nyttigt, gott och roligt

Kan direkt klargöra att jag absolut inte jagar för köttets skull. Samtidigt ska jag också erkänna att just viltkött är jag lite extra svag för. Får jag välja vad som hamnar på bordet så är det just viltkött som gäller. Som etta på listan kommer nog dovhjort, ett kött som verkligen har det lilla extra. Men älgköttet är också en fantastik råvara som rätt tillvaratagen kan ta en till riktigt kulinariska höjder.

Ska man i tillägg prata klimatfrågor, djurskyddsaspekter och nyttighet så är just viltkött svårslaget. De vilda djuren påverkar inte klimatet negativt, de står inte uppbundna året om, de behandlas inte med antibiotika och det är ett magert kött som passar väl in i dagens samhälle.

I början av 90-talet jobbade jag under några år som styckare på ett slakteri. Kanske inte det roligaste jobbet men idag är jag väldigt tacksam att jag fick möjlighet att skaffa mig den kunskapen. Visserligen resulterade det i en trasig axel men kunskaperna gjorde att intresset för tillvaratagande och även matlagning tog fart. Idag är det faktiskt en av höjdpunkterna när jag i lugn och ro får ta hand om en älg någon annat vilt. Kylrum och styckrummet här hemma används flitigt och med åren har mer och mer anpassad utrustning kommit innanför dörrarna. En lånad bandsåg, en rejäl köttkvarn, slipmaskin och nu senast en kammarvac-maskin gör arbetet än roligare och jag kommer flera gånger att tänka på vad en kompis sa när hon hade frysen full med kött och bär, ”man känner sig rik när frysen är full”

I veckan har jag styckat älghalvan som var med hem från septemberjakten. Perfekt skjuten och fin slakt. Mörad i kylrummet och slutligen styckad och vaccumpackad. Med den råvaran i frysen känner man sig, just det, rik

Ännu dröjer det någon vecka innan vi kommer igång med älgjakten i söder men i morgon lördag, den 1:a oktober, är det premiär för drivande hundar på rådjur. Såväl bössa som kamera är kontrollerade och 04:30 ringer klockan. Lär sova gott tills dess för kvällens firades på bästa sätt. Färsk ryggbiff från älg, potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost, svartvinbärsgele och en sallad. Till det ett glas rött. Nu vankas kaffe och en liten whisky som avslutning.

För den som vill prova så följer här receptet på gratängen och den kan verkligen rekommenderas. Receptet är hämtat ur den mycket fina receptboken Älg, från grangravad till tjälknöl, skriven av Anna Reidemar, Susanne Jonsson och Staffan Ling.

Det viktigaste i förgrunden, en klimatsmart ryggbiff från älg.

Potatis- och svartrotgratäng med vitlök och getost (4 port)
600 g rund potatis, skalad och skivad
200 g svartrot, skalad och skivad
2,5 dl vispgrädde
3.5 dl mjölk
4 klyftor vitlök, skivade
1 gul lök, skivad
2 tsk salt
0,5 tsk vitpeppar
2 msk smör
60 g getost (vit)
Koka potatis och svartrot i grädde och mjölk tillsammans med vitlök, gul lök, salt och peppar i 10 minuter. Smöra en 1,5 liters ugnfast form. Häll potatisblandningen i formen, smula i getost. Grädda ca 20 minuter i 175 graders ugnsvärme.

4 skivor ryggbiff från vuxen älg, cirka 2 cm tjocka. (Är det från älgkalv rekommenderas två skivor per portion)
Banka ut skivorna med en köttklubba.
Krydda med favoritkryddan. För egen del så tycker jag nymalen peppar, någon form av viltkrydda samt salt är fullt tillräckligt.
Smält smör i en ganska het stekpanna. Stek skivorna snabbt till lagom innertemp, beroende på tycke och smak.
Servera med vinbärsgele eller ännu hellre, rönnbärsgele.

Äntligen

Så var då äntligen jaktsäsongen igång. De 110 milen till jaktstugan uppe i Västerbotten gick riktigt behagligt tillväga. Alltid lika trevligt att komma fram och träffa människor som man bara träffar en gång om året.

Första dagen resulterade i älgkontakt i första såten men något skjutet blev det inte. Strax innan det var dags att bryta kom ett samtal från grannlaget. Ett djur påskjutet och en förfrågan om att göra ett kontrolleftersök. For dit med Milo och efter en del krypande på skottplatsen hittade vi till slut en bloddroppe. Således var det inte någon kontroll längre utan ett regelrätt eftersök. För att göra en kort historia av det hela så konstaterar jag att Milo gjorde ett otroligt bra jobb. Han tog rätt spår och följde det i drygt två kilometer innan han hittade djuret som där stod helt fast i upptaget.

Efter någon timme var jag inne på ståndet och kunde fälla tjuren. Vid flåning konstaterade vi att första skottet tagit lite långt bak och dessutom högt. Kulan hade inte expanderat utan passerat genom älgen med minimala skador som följd. Den älgen hade med största sannolikhet dött efter några dagar men tack vare ett bra hundarbete slutade allt på bästa sätt. Som hundägare är man stolt när det går så här bra.

En nöjd hund vilar en stund vid den nyligen fällda älgen

Andra dagen gjorde Milo ytterligare fina jobb. Hade bland annat uppe ko med kalv men när jag till slut fick skottchans var kon ensam så det blev till att blåsa av honom och koppla. Även Birka fick jobba och ett upptag på ko med kalv resulterade i att jag fick skjuta kalven medans Birka for med kon. Stånd, gångstånd och sken blandades medan det försvann ut ur marken.

En fin septemberkalv blev det

Tredje dagen slutade med älgkontakt för både Milo och Birka men några regelrätta ståndskall blev det inte. Upptag och gångstånd på älgar som gärna simmade över både älvar och sjöar. Mycket älgkontakt men en hel del ”stolpe ut” kan man sammanfatta de tre första dagarna.

Det är en njutning för både kropp och själ att få gå hundförare i den vackra miljö som ofta möter en på olika platser i landet.

Torsdag var resdag och vilodag. Byte från Västerbotten till Västernorrland

Nyttigt att lägga in någon vilodag. Här kombinerad med resdag

Veckan avslutades med tre bra jaktdagar hos alltid lika trevliga gänget i Västernorrland. Birka har varit lite trång i söket nu till en början men får hon bara vittring på en älg så verkar hon aldrig vilja ge sig. Hon gjorde några riktigt bra jobb som resulterade i totalt tre fällda älgar för henne första jaktveckan. Kalven nämn ovan var den första. Den andra ordnade Stefan på ett av de klassiska passen på marken medan jag själv hade lyckan att står på rätt ställe när en tjur som Birka tagit upp försökte att rusa undan.

Birka var nöjd med att få rycka lite ragg på årets tredje älg som föll för henne.