Glad för en smäll

Åtta dagar kvar av säsongen och idag blev det en riktig höjdardag. Min bror Peter och jag for ut till en av markerna vi jagar på. Birka och Milo fick komma lös på morgonen. Släppte Birka vid en vändplan och stod som bäst och plockade iordning på alla prylar som ska med när upptaget kom cirka 300 meter bort. Gångstånd mot mig!!!

Det blev stopp endast 150 meter från där jag stod och ganska snabbt konstaterades att det var två älgar som hon skällde. Såg ju ut att bli en lätt match men där tänkte jag fel. Det blev istället skällning mellan tre och fyra timmar innan Peter kunde avsluta jakten.

Var inne på ståndet fem gånger utan att få rätt läge, täta planteringar, skogsmaskinförare i bilar, knarrig snö ställde till det en del. Till slut stod det fast i kanten av en mosse men trots att jag var inne på mindre än 15 meter kände jag inte att jag kunde avlossa ett säkert skott och tur var det. Hade jag lyckats så hade det blivit en svettig transport av den älgen.

Sista metrarna fram blev för mycket och det resulterade i en lätt stöt och gångstånd ut mot ett hygge dit jag visste Peter hade sökt sig för att vara med vid eventuell stöt. Kollade på pejlen samtidigt som jag hörde Birkas skall och så kom den efterlängtade studsarsmällen. Sällan man blir glad för en smäll men nu blev jag det. Peter fick skjuta kalven för Birka och hon fick lite lön för det utmärkta älgarbete hon gjorde.

Vilken härlig dag det blev i skogen!