Jag är stolt över min hund som lyckats erövra sina pris på jaktprov! När jag köpte henne sökte jag efter en kull med välmeriterade hundar, helst också välmeriterat i flera led tillbaka. För att jag skulle bli nöjd med det jag hittade sökte jag också efter en valpkull där kullsyskon till såväl tik som hane var meriterade på jaktprov. Fanns det dessutom tidigare kullar efter föräldrardjuren så var det självklart att kontrollera om dessa var meriterade på jaktprov.

Hon har motsvarat mina förväntningar och det har varit en självklarhet att starta på såväl jaktprov som utställning. Dock ska jag redan nu klargöra att det som har högsta prioritet är jakten och helst då så mycket och ofta som möjligt. Men även om jag jagar 40-50 dagar om året med henne så bör jag väl kunna hitta ett par dagar för att starta på jaktprov. Krisar det får jag väl nöja mig med 38-48 jaktdagar.

Ja, helt rätt. Detta är ett inlägg som delvis riktar sig till de som inte ser till att hjälpa till med att föra sin ras framåt genom att möjliggöra ett officiellt resultat och därmed en avelsutvärdering av föräldrardjuren.

Varför ska det vara så svårt att offra den där jaktdagen om nu hunden är så otroligt bra? Allt som ofta både hör man argumenten och läser på diverse forum.
– Min hund är minsann minst lika bra som de där med massa titlar men jag prioriterar jakten istället för att springa på jaktprov!
– Tycker jaktprov är tråkigt så det skiter jag i!
– Finns väl ingen anledning att springa på massa prov, hunden blir väl inte bättre för det!
– Jag har inte hunnit med det än eftersom jag jagar minst 50 dagar varje säsong!

Ännu värre blir det när man använder dessa argument när man ska sätta sin omeriterade hund i avel. Att para en hund där högsta meriten är husse/mattes subjektiva bedömning lär då ytterst sällan att föra rasen framåt.

Hur det går med kommande hundar på jaktprov det vet jag inte men jag lär anmäla och starta det är säkert i alla fall. Och skulle hunden inte hålla måttet så jag anser att det inte är värt att offra en dag på ett jaktprov, ja då lär den inte heller bli kvar här i huset!

Om det nu skulle vara så att jag lyckats reta upp någon som läser detta så hoppas jag ni tar det på rätt sätt och bevisar att jag har fel. Ta tag i det nu och se till att starta er hund på prov så att vi får en opartisk bedömning av föräldradjurens nedärvningsförmåga och du bevisar för mig att den där hunden faktiskt var lika bra som de andra pristagarna på jaktprov.

Nej, Birka jagar inte bättre för att jag fått denna papperslapp men hon har därmed bidragit till en utvärdering av hennes föräldradjurs nedärvningsförmåga.