Tänk vad man hinner med!

Vad mycket en dag egentligen innehåller om man tar sig en stund och tänker efter. Eller så var denna dag bara lite extrem! Från att ha varit frustrerad och irriterad en stund på förmiddagen tills nu då man känner sig riktigt glad och snart blir det ännu bättre.

En snabb runda till en kund på morgonen, sedan iväg till Jimmys skola för ett möte där. Nästa anhalt hos revisorna för genomgång av deklaration och bokslut och sedan tillbaka hos morgonens kund strax för 11-kaffet.

Tokerierna började dock redan innan jag var tillbaka hos kunde då jag fick ett telesamtal med klagomål på att man inte fick någon e-post. Ja, ja det är väl något användarfel var ju förstås första tanken men tänk vad fel man kan ha!Började felsöka och efter ett tag upptäckte jag några konstiga rader i en loggfil och sedan stod det snart klart vad som hade hänt. Lyckades i alla fall få igång allt lagom till fyra.

Fixade lite inköp av hundfoder på vägen hem. Precis innan jag svänger upp mot huset får jag syn på en råget som står på en betesvall och äter av det späda gräset, konstaterar att hon är ganska rund och troligen kommer att föda en eller ett par kid inom ett par veckor. Hinner sedan inte mycket mer än att komma innanför dörren, prata lite med Jimmy och ta en macka sedan ringer det på dörren.
– Det står en bil nere vid vägen och han har kört på ett rådjur, meddelar en lite uppjagad person.
Typiskt hinner jag tänka innan jag tar med mig studsaren och ger mig ner till vägen. Turligt nog så verkade det som om det gått bra för både bil, förare och rådjur. Dock vet man ju aldrig så för säkerhets skull blir det till att dra igång ett eftersök.
Sitter i telefonkö för att komma fram till polisen i drygt en kvart! Ringer sen till Olle som kommer med sin tax och spårsele. Blir en runda som taxen spårar utan problem och trots idogt letande kan vi inte finna några tecken på skada på rådjuret utan avslutar till slut spårningen.

Efter en hetsig dag är det skönt att ge sig ut och svettas lite :-) Kände också att det var dags att börja på träningen med hundarna lite mer på allvar samtidigt som jag ville testa om knäet håller för lite löpning.
En nyinköpt dragsele skulle nu testas och otroligt vad nöjd jag blev med resultatet. Birka fick bli försökskanin för husses projekt. Sele är anpassad för draghundar och genom att belasta lite lagom räknar jag med att träningen ska ge ännu bättre resultat och den första utvärderingen lovar mycket gott.
Ett rejält knäskydd på mitt skadade knä och sedan på med joggingskorna. Birka verkade lite konfunderad över att behöva släpa på en planka men vande sig snabbt. Kommer nog att byta ut plankan mot ett gammalt bilddäck istället.
Fyra kilometer fick det bli som en mjukstart och glädjande så höll knäet riktigt bra. Inte så att jag kommer att ge mig på något maraton men äntligen kan man ge sig ut och ”plåga” sig med lite härlig mjölksyraträning i någon brant backe, kan va skönt att ha några mil i benen när hösten kommer och man ska genskjuta det där gångståndet på storoxen ;-)

Som sagt, man hinner med mycket vissa dagar, jobba, skolan, revisorn, eftersök, träning….. pust man blir ju trött :-) men nu blir det snart bättre för bastun är varm och ölen är kyld :-)

Debut för Birka med dragselen och lite extra belastning

Birka var lite konfunderad först men fann sig snabbt tillrätta.

Selen är framtagen för draghundar och sitter perfekt på hunden och fördelar draget så att det blir en jämn belastning på kroppen

Fyra kilometer senare så är det skönt att sträcka ut i gräset en stund.