När man rör sig i skogen som jägare stöter man ofta på lämningar av ett gammalt torp eller backstuga. Ibland bara som en markering i skogen men även en grund från ett hus kan synas överväxt och naturen är på vägs att ta tillbaka vad den en gång lånade ut till någon strävsam människa som sökte sin lycka med ett eget hemman. I de bygder där jag är född och uppvuxen fanns det förr i tiden många små torp där man levde under minimala förhållanden. I en gammal skrift beskrivs socknen enligt följande

” Befolkningen vid pass 529 pers. Allmogen är av ganska stadigt lynne, vänlig och redlig. Jordarten är dels svartmylla, dels sandjord. Höstsädet är här mest överallt vidtaget jämte boskaps- och biskötsel, säden ger 5te till 6te kornet. Här brukas jämväl med fördel linsädet, och linet i denna trakten är av bästa kvaliten. Sjöarna äro få, och trakten är icke fiskrik. ”

När jag ibland stannar till vid något av dessa gamla torp händer det att jag önskar man kunde vrida tiden tillbaka, bara för att med betraktarens ögon få se hur det verkligen fungerade och hur det var på den tiden. Tänk att få stå där vid sidan och bara titta några timmar. Jag tror det vore nyttigt för oss alla. Vi kanske inte skulle ta så mycket för givet efter den stunden.

Var igår ute och åkte en sväng och stannade till vid detta gamla hus och lada. Vet egentligen inte något om vem som bott i huset men om huset väggar kunde talat så hade jag säkert fått höra en fantastisk historia. Tycker ändå några bilder talar på sitt sätt, ett tyst men uttrycksfullt sätt.