Viltvård med hund och bössa

Japp, ännu en jaktdag till ända och till slut var man väl både nöjd och missnöjd. Birka fick vila idag så det var Milo som skulle stå för jobbet. Åldern börjar ta ut sin rätt och det är en ganska vidlyftig herre emellanåt. Förmiddagen idag var just ett sådant tillfälle. Han hittade dock ingen älg, varken på våra eller delar av grannmarkerna. Nytt släpp mitt på dagen och då gick det bättre. Upptag på cirka en kilometer och fast direkt.

Blev en stunds väntan och sedan sökte min bror Peter ett pass på strategiskt ställe medan jag påbörjade ansmygningen. Gick snabbt att komma in på cirka 70 meter men väl där insåg jag att detta stod väldigt trångt till. Provade från två olika håll utan att lyckas ta mig inom skotthåll. Började väl redan då funderar på varför det stod så oerhört fast, inte ett utfall hördes.

Tredje försöket och jag var ganska säker på att snart går det loss när jag började komma in närmre än 20 meter. Milo var och besökte mig ett par gånger och han verkade väldigt fundersam på vad jag höll på med. Såg nu en ensam älg skymta. Ytterligare någon meter närmre konstaterar jag ett ensamt hondjur men ser också att något inte stämmer.

Tar mig ytterligare några meter närmre och är nu inne på mindre än 10 meter. Kon står hela tiden väldigt lugn och på så nära håll ser jag att hon är oerhört mager. Milo tittar på mig hela tiden och undrar väl varför det inte smäller och när han kommer och ställer sig jämte mig är allt på plats och en 8X57 i halsen på kon släcker ljuset.

Tar ett par steg fram och konstaterar väldigt snabbt att det är nog den magraste ko jag sett. Helt utmärglad och när jag öppnar buken ser man hur tunn hon verkligen är. Vad som hänt går bara att spekulera i men hon var dräktig så för ett par månader sedan var hon i så pass bra skick att hon brunstade i alla fall. Möjligen har det hänt något i samband med brunsten för det verkade vara skador i bäckenet på henne.

Efter ett par samtal med några i jaktlaget var vi alla överens om att det är bara att gräva ner. En älg i så här dåligt skick är inte människoföda. Var i alla fall nöjd med slutet på dagen då man förkortat lidandet för ett skadat djur som slipper plågas mer. Dessutom var det  just hondjur vi skulle skjuta så även den fördelningen blev rätt.

1 tanke kring ”Viltvård med hund och bössa

Kommentarer är stängda.